Jag vann!

 

En sak är säker..! Om jag inte hade tränat, och varit så noga med kosten, skulle detta skovet tagit ändå hårdare. Och det skulle ta bra mycket längre tid för mig att komma på benen igen.
Inte så konstigt att jag brinner för ett hälsosammare liv! Där varje människa ska få må så bra det går!

Detta har räddat mig, helt klart.
Skov i sig går inte förhindra, men att komma tillbaka snabbare … Det är att äntligen ha ett liv igen! 💚

Det känns såklart inte bra det här med min ena lunga.
Himmel vad påverkad jag blivit.
Flåsar när jag går i trappan! Håller nästan på att svimma i duschen, därför att det tar för mkt krafter.
Tillbringar dagarna mellan sängen och sjukhuset.
Visst är det galet?!!

Och så rasar kroppen på utsidan. Det blir liksom … fluffigt igen!
Jag försöker! att inte hänga upp mig för mycket på det. Men … samtidigt grämer det mig, ja jag erkänner det känns skit. Tja, jag sitter stadigt om jag säger så. 😉

Jag kämpar som ett djur! Vill upp! Vill göra hundra olika saker! Ja, helst på en gång då såklart. Allt!
Känns det igen?

Ojoj vilka planer jag hade i fredags.
Det var tandläkaren på fm. Segare än vanligt att komma upp. Vad sjutton, jag var ju uppe på morgonen dagen före oxå! Hm. Börjar jag få dåliga vanor? … Näää hahaha, ingen risk,

Efter tandläkaren hade jag lite energi.
Hejsan hoppsan! Då får jag passa på!
Ner och handla lite.
Började känna mig en aning osmart när jag gick där inne …

Då kom en av mina räddande Änglar! Ja, jag har flera! Lycklig och tacksam för det.
Bästaste Lotta!
Fyllde hela mig med energi och glädje.

När jag åkte hem kändes hela livet så otroligt bra. Solsken. Ute börjar det grönska. Bra låt på radion.
J*klar vad mycket jag ska hem och göra! Och så ska jag ta min första cykeltur sedan jag fick propparna i lungan … tänkte jag.

Hemma skulle jag bara dricka kaffe och vila en timma.

Mmmm.
Gick som det alltid gör.
… Jag kom inte upp!

 

 

Som vanligt när jag gjort ngt, slog min SLE mig med ett basebollträ i huvudet.
Hur jag blir?
Helt borta. Hjärnan släcker ner. Kan inte ens prata. Kroppen lyder inte, kan inte röra mig.

Varför lär jag mig inte?!

Men igår tadaaaa, igår kunde jag cykla!
Wooop wooop!
Sakta. Andfådd. Svettig och darrig. Men glad som ett barn på julafton.
Då vann jag!

 

Och ikväll lyckades jag få till det med hantlarna! Känslan när jag gör framsteg är mäktig. Sakta men säkert ska jag ta mig tillbaka denna gången också. 👊🐯