Jag fortsätter envist att köra på mottot: Vägrar Vara Tant.
Vem vill inte för alltid vara ung?
Fast det är klart ... samtidigt vill vi bli gamla. Väldigt gamla! Få ihop den ekvationen och du är Einstein hahaha!
Men att hålla mig ung i sinnet, det vill jag.
Har inte tänkt bli en tråkmåns, som vägrar hänga med i vad som gäller, händer och sker. Har aldrig förstått dem som alltid ska göra ”som det alltid gjorts”. Tänk vad mycket de missar!
Blev så imponerad av Mannens morföräldrar redan första gången jag träffade dem.
De var verkligen med i nutiden, moderna i tänket och alldeles underbara ❤️
Vilka föredömen!
Jag hoppas vara lika påhittig, nyfiken, frågvis och full i f*n när jag är 100 år, som jag alltid varit.
Det är vad jag vill, tänker och ska! fniss
Ärligt talat, finns det någon som känner sig som i den åldern man är?
Kan säga att jag pendlar, från 25 och upp till 200 år!
Inte illa va?!
Så råkade jag få syn på mig själv i ett skyltfönster ... hajar till ... Vad hände?!! Och när?!!
Vart tog den unga ... ok då ... inte fullt så gammla kvinnan vägen?
Vem är den ... tanten där? Med dålig hållning och inte särskilt smickrande kropp!
Ville stanna och titta. Kolla om jag inte såg fel trots allt, jag menar ... synen är inte den bästa. (Ops! fniss)
Slåss mot den lusten, och mot att öka på stegen och bara lite snabbt kolla i ögonvrån.
Blir några konstiga steg mitt emellan ... Halvsnubblar och skrattar åt mig själv, högt givetvis, och jag vet, det i sig kan ses som en liten varning. Just detta att snubbla omkring.
Blir lite som Prästens lilla kråka, än slank hon hit och än slank hon dit!
Ja ... om du inte känner mig!
Då reagerar du inte på det, för det är sån’t jag gör för jämnan.
Foto: Pinterest
Det är då jag vet att det är sant!
Det som en av mina bästa vänner sa för många år sedan: ”Det är bara kroppen som blir gammal, på insidan är de fortfarande unga” när vi pratade om gamla människor.
Bra med den vetskapen.
Men jag vägrar i alla fall att BLI TANT!
Eller hur var det nu igen? ... Häromdagen? När jag cyklade förbi ån och det simmade änder där ...
Min hjärna påpekar nu detta med all tydlighet! Den upprepar sig som ett mantra!
”Säg det! Säg det! Säg det!”
Men? Måste jag erkänna det??!
Okej då!
Nu blir det skämskudde och gapskratt!
För du kan aldrig gissa vad jag tänkte! (Hoppas jag hahaha!)
”Åh änder! Så fina. Nu skulle jag haft med mig lite ... BRÖD”! HA HA HA HA
Hädanefter blundar jag, även om jag cyklar!
Är inte det tantvarning om något!!!
Och det värsta är, att det dessutom var 2:a gången! Ja herregud!
Bara att erkänna!
Jag vägrar att vara tant, men ok ok, någon enstaka gång om året kan det väl hända hihihi.
Och jag gör som Pippi Långstrump, vägrar ”bli stor”!
Och tänker hålla mig så ung jag kan och så länge jag kan, på insidan.
Foto Pressbild
Det kan lyckas!
Om jag håller mig borta från änderna hahaha!!!
Tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa 🎶🎵
tigernimig.com 