Som förälder inom NPF ska du acceptera att: bli påhoppad ifrågasatt bli utdömd idiotförklarad utlämnas till ensamhet.
kämpa 100 ggr mer för att mänskliga rättigheter även ska gälla ditt barn/ungdom/vuxen, svara trevligt på dumma kommentarer förstå att ingen vill umgås acceptera utanförskap
kämpa för hjälp i åratal kämpa för utredningar kämpa för förskola/skolan/utbildning kämpa för avlastningen du aldrig får.
Sitta på massor av möten med: rektorer, specialpedagoger,lärare, läkare, sköterskor, psykologer, kuratorer, terapeuter, handledare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, handläggare, olika chefer i kommunen, LSS, boendestöd, hjälp för att daglig verksamhet ska komma igång, Godman ... Och många, många fler.!
Och själv hålla ordning på allt vad de olika människorna säger på alla dessa otaliga möten. Själv tjata dig till möten!
Och ändå HÄNDER INGET!!!
Därför ber jag dig: Snälla, säg inte till några föräldrar inom NPF att de ”måste säga till” den med diagnos, så är det inga problem sedan ... Inte heller att du känner ngn annan familj som har det ”på riktigt” ...
Och snälla! Säg aldrig till den med diagnos att han/hon ”måste kunna det nu”!
För jag antar att du inte kräver av personen i rullstol, att sluta med det och börja springa istället???
Jag lever med mannen i mitt liv, och vi har 2 fantastiska söner.
Jag är en överlevare, en fighter.
När det gäller familjen kommer Tigern i mig fram!
Kämpar dagligen med min SLE, mer känd som Lupus, den har även satt sig neurologiskt = cnsLupus. Har även Sjögrens Syndrom och lite annat ”smått och gott”.
Älskar människor!
Vill rädda vår planet.
Värdesätter vänskapen med fina vänner väldigt högt.
Tycker INTE att blod är tjockare än vatten.
Nu hittar du mig även på instagram under tigern_i_mig
Visa alla inlägg av Lisa Svensson
tigernimig.com 