Dessa tanter.
Jag var med äldste sonen på sjukhuset här om dagen.
Av ngn anledning är vi som vanligt ute i sista minuten, fast vi åkte i god tid.
Nåväl.
Halvspringande kom vi in och han ställde sig i kön för att anmäla sig.
So far so good
Det går inte fort i kön om jag säger så.
Jag står lite avsides och väntar.
Känner mig lite iakttagen, ser i ögonvrån att det står ngn där. Usch, det tycker jag är obehagligt. Den personen ….. bara står där. Stilla. Ofarlig. Men jag är obekväm.
När sonen är klar, kommer han bort till mig och vi ska gå.
Lite sakta vänder jag mig så att jag ska se vem sjutton det är som står vid sidan om mig.
Jag menar, vem tycker inte det är creepy?! Några minuter som känts som en hel evighet.
En sekund.
På den tiden hinner jag tänka att det är en riktig tant..!
Som står där, och hon ser allvarlig ut… och självklart med handväskan i handen.
Sedan.
Börjar jag skratta!
Sonen tittar förvånat på mig.
Jag berättar samtidigt som jag pekar ….
på spegeln! som hänger där.
Jag skrattar, sonen också.
Han blir inte ens förvånad.
Hmmm….
Ska jag ta det som att han är van?
Japp. Det sa han själv också hahaha.