Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
Mamma har så brått och klipp, klipp, klipp.
Juleklappar lackas in.
Dörren stängs för näsan din.
Det är bara roligt.
Men så är det inte överallt.
Ont i bröstet och det känns så kallt
Huvudet har gått i kras.
Kroppen är ett enda ras
Det är inte roligt.
Mannen sliter på sitt jobb var dag
Hur länge håller han? det undrar jag
Jobbar hela dygnet runt
Nej det är ju inte sunt
Han gör det för oss andra
Möten har vi titt som tätt. För tätt.
Slåss och kämpar för det ska bli rätt.
Lovad hjälp i många år.
Men inget görs åt det ändå!
Jag blir så frustrerad!
Först var äldste sonen mobbad han.
Men ”ingen såg” och ”inget hörde” man
Märken på hans lilla kropp!
En skola som ej sa STOPP!
Vi tvingades att flytta
Då blev kompisfronten väldig bra
Lycklig pojk som slapp va’ rädd var da’
Fast skolan den blev svår ändå.
Hjärtat sakta börjat slå.
Pacemakern hade pajat!
Men skolan kunde inte klara av,
att hjälpa han, som faktiskt är ett krav.
De sa vi inte fostrat rätt!
Han hade ett så ”jobbigt sätt”.
Anklagelserna haglar!
Förvaring under hela högstadiet.
Och värre blev det på Gymnasiet
När skolan lyckas ”glömma bort ”
Den dubbeldiagnos han fått
Det de gör är förhalar,
Skolan är för alla, säger de.
Politiker som inget kan om de’
Som verkligheten nu sig ter
barnens rädslor blir nu fler.
De är inte trygga!
Kommun och landsting har inte gjort ngt bra
Vi kämpar hela tiden, varje da’
För det ska funka runt omkring
Rätt hjälpinsats för en del ting
Vi är svartlistade av dem!
Med yngste sonen är det också svårt.
Hans liv är kämpigt, det är hårt
Skolan, Bup ska va’ ett stöd
Istället blir det nog vår död
De kan ej samarbeta!
Ingen vet vad de ska göra då
Hans mående, som de har papper på
Inuti han är det sår
Har de ej fattat på tre år
Hur får detta fortgå?
Panikångest och social fobi
Tungt att känna: sliter inuti
Bryter ut varenda dag
Lappar ihop han det gör jag
Ihop med bror och pappa.
Vår familj är nu totalt helt slut.
Att tvingas slåss och vända in -och ut
på oss så skolan kan bli bra
Vi har akut jour varje da’
För både äldst och yngste.
Skjutsas överallt, båd hit och dit.
Skola, sjukhus och tillbaka hit
Ringa, maila, följas åt
dagar fylls, oxå av gråt.
Enkelt är det inte.
Sjukpensionär sen flera år är ja’
Saknar jobb och inkomst, inte bra!
Från F-kassan får jag en slant,
varje månad, det är sant.
Men på tok för lite.
På sjukhus åker jag ut-in, fram-bak
Trots det, måste fixas varje sak
Vi måste lösa alltihop
Hör då ingen våra rop?
Vi är på väg att kollapsa!
Hatkärlek till julen känner jag
Vill så mycket. Ständigt nya tag.
Försöker jämt så gott det gå’
att vara vanlig mamma då.
Planerna är många!
Tur det finns halvfabrikat julmat!
Det och ljus så får vara det klart.
Hade velat klarar det förstås
Med viktigast, har vi lärt oss
Att vi får va’ tillsammans!
Jag har världens bästa sambo jag!
Och bästa sönerna, ja vilket lag.
Även att vårt liv är tungt
har vi något som är lugnt
Kärlek till varandra ❤️
tigernimig.com 