Juli månad 2008.
När jag gick på semester den ggn … inte sjutton anade jag att jag aldrig mer skulle komma tillbaka!
Då.
När min SLE satte sig på cns och slog ut mig totalt.
En av följderna som gjorde mig sängliggandes under flera år.
Jättedålig. Men vägrade ge upp livet!
Och vägrade ge upp mina drömmar!
Hur många gånger har mannen fått hjälpa mig? Hur ofta har han klätt på mig? Gett mig mat i sängen, då jag varit för svag att kunna sitta med vid matbordet? Plockat upp både mediciner och saker jag tappat, rivit ner? … för jag inte har ngn riktig känsel i högra handen.
Han ❤️ Att han orkat! Jag fattar inte det! För detta har varit, och det är! fruktansvärt tungt för honom och för våra barn.
Jag kunde efter 2008 inte längre vara den påhittiga, spontana, busiga, hitta-på-kul-saker-mamman/sambon!
Visst, jag har verkligen gjort vad jag kunnat, men vad sjutton … Det är inte samma sak att göra det med en halv knappt fungerande hjärna …
När vår lille, som var 5 år när det hände, alltid gick och tittade efter stjärnfall … Vet du varför han ville se det?! … för att han hade en önskan.
Han önskade att jag skulle kunna snurra runt honom igen! Älskade barn!!! ❤️
Ja … hjärtat brister många gånger i livet. Men det allra värsta är när man som mamma inte längre KAN eller KLARAR att vara just det, mamma … på det sätt man vill.
Därför har jag alltid, alltid, alltid varit tydlig med att även om jag sover, bara kom! Väck mig! Hur jag än mår, bara kom! Min famn är alltid öppen!
Och det har de gjort. Kurat ihop sig jämte mig. Hoppat upp i sängen och sett på film, läst, gjort läxor …. och pratat. Visat roliga klipp! Läst historier och tokigheter så vi vridit oss av skratt!
Tack gode Gud! Sängen har på ngt vis blivit en samlingspunkt … det är där vi pratar mest … skrattar mest … är förbannade mest … gråter mest …
Självklart har jag haft, och har, nattsvarta dagar och nätter … när jag bara kännt att nu orkar jag inte mer! Jag klarar inte mer smärta! Jag hatar att vara så isolerad!
Så … jag har fortsatt sätta upp drömmar. Mål. Varför? För att ha ngt annat att tänka på. Och för att jag på ngt vis … vägrar ge upp!
Drömmar om vad jag vill se, uppleva och göra. En del enkla, några svåra, några ouppnåliga. En av de saker jag längtat mest efter och som egentligen inte ens funnits på kartan, har varit den: tänk om jag någon gång kunde träna igen. Men, som sagt, en dröm.
25 kg!!! Det är mycket det! Och det gick jag upp i vikt, och det gick snabbt! Helt galet! Mycket beroende på att jag var så orörlig, men det mesta blev av olika mediciner jag fick. Biverkningar.
Första åren orkade jag inte bry mig om vikten. Men sen. När jag inte kunde bli av med de där kilona! Förbaskade fett!!! Provade i stort sätt allt, när medicinerna var i balans och jag visste det var ok. Men vad hände? Inte ett dugg!
Jag skämdes över hur jag var, och över hur jag såg ut. Inte nog med att må skit, jag var ju dessutom stor som ett hus. Ville inte visa mig. Stängde av hur jag såg ut, från näsan och ner.
Kunde ju inte träna, men försökte minska i storlek genom kosten, olika metoder hit och dit, i den mån jag orkade. Inget funkade!
Så hände det!
Såg på Fb att en tjej gjorde inlägg om Herbalife! Eftersom jag visste vem hon var, tänkte jag att då kan jag fråga henne. För tänk om! Tänk om jag kunde få må liiiiite bättre?!
Efter att vi träffats och gått igenom mina värden och mina frågor, och jag hade fått massor av svar och förklaringar … då var det ingen tvekan! Jag började med Herbalife! Och Nina blev min coach!
Det är det bästa jag gjort!⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Svar: Nej, det är ingen bantningskur! Nej, det är ingen pulverdiet!
Vad det är? Mat! Bra sammansatt kost med kolhydrater, bra fetter, proteiner, vitaminer och mineraler.
Pulvret då? Ja allt detta ingår i det! Som en komplett måltid ska göra, men i vanliga fall inte gör. Jag menar, vem äter så mycket av allt som kroppen behöver till frukost? OCH lunch? OCH middag? Sex kycklingfiléer varje dag enbart för proteinet?!
Ärligt? Inte jag iaf!
Jag shakade. Frukost och lunch. Lagad middag på kvällen har mannen i mitt liv alltid skött om, så där var det ingen skillnad. Puss på honom för det! 💋Plötsligt åt jag ju! Jag som inte klarat av att ens tänka på mat! Som levt på frukt! Ätit för lite! (vilket oxå är tokfel)
Nu kommer det häftiga..!!!
Jag KÄNDE hur min kropp svarade på detta! Kroppen bara sööög i sig alla nyttigheter! Vilken känsla!
Jag, som legat platt fall i 8 år … kunde vara uppe lite! Att klara av och starta en msk tvätt utan att fullständigt ramla ihop! Att kunna sitta med och äta med familjen vid bordet! Overkligt! Underbart!
Dessutom … började jag gå ner i vikt! Bonus på den, bam! Sååå lycklig!
Så hamnade jag i ett skov … blev liggandes igen. Skov är asjobbigt. Jag hatar det. Är så kämpigt att komma tillbaka efteråt. Varje gång tar kroppen stryk, blir försämrad.
Men den ggn … klart det var tungt! men inte lika kämpigt som tidigare att komma tbx! Jag vet varför: jag hade mina shakes! Jag åt mina fem måltider varje dag TROTS att jag var liggandes igen. När jag återhämtat mig lite under vintern såg jag ett inlägg från samma härliga tjej! Min coach Nina ❤️
Om träning! Tabata! Efter egen förmåga! Tänk om ….. Skulle jag … våga? Ja det skulle jag! Rädd har jag aldrig varit. Men …. alltså … min enorma kropp, och lika smidig som ett kassaskåp …
Jag anmälde mig! Första passet i januari 2017, stapplade jag in hahaha. Kunde knappast gå! Lite nervös men mest var jag taggad. Tänkte att kan jag vicka på lilltån är jag nöjd 😄
Alltså: sååå kul!!! Jobbigt? Absolut. Och det var verkligen så: efter egen förmåga.
Vi var en stor samling människor, alla åldrar och vikter, otränade och tränade. Och det kändes toppen!!! Jag kände hur jag fick tbx den där känslan igen, den … när man är obeskrivligt lycklig för att man tränar!
Jag var fast! Helt såld! Kost&Träning! Konceptet Coachning! Uppföljning! Pepp! Grupp! Träning! Näringslära! Positiv energi! Underbara människor!
Hur bra? Sååå bra!!!
Hur det har gått? Jag äter mina shakes två ggr/d. 2 stycken Mellanmål och lagad mat varje dag. Jag tränar. Jag älskar det! 💚
Jag har fått tillbaka mitt liv! Nu är jag full med idéer igen, mkt gladare, mer ork, mindre i kroppen. Jag är kär i livet igen ❤️
Har visserligen fått ngn pik här och där, att det är konstigt, att jag ”helt plötsligt kan vara uppe”..? Hmm, märklig fråga! Likaså att det ”är ju kul du är frisk nu då” Ehh?
Nej jag är inte frisk. Nej jag är inte uppe hela dagarna. Långt därifrån.
Senast nu i april hamnade jag akut på sjukhuset med många proppar i ena lungan. Farligt och väldigt skrämmande! För … jag har ju min SLE, min neuroSLE och min Sjögrens … och de är opålitliga. Slår till när som helst, hur som och var som.
Jag ligger fortfarande mkt. Men inte 24/7! Och det är jag sååå tacksam och glad för! Så visst, denna våren och sommaren har jag inte klarat träna på samma sätt. Jag har fått börja med försiktig styrka och sedan lagt till lite cykling … och nu lite träning. Klart det är tufft. Inget blir av sig själv.
Lyckan att veta: jag kommer igen! Lyckan att känna krypet, suget, efter att få träna! Detta, min ouppnåliga dröm! Som jag aldrig trodde skulle ske igen!
Så ge ALDRIG upp!!! Du kan så mycket mer än du tror.
Life! Here I come!!!
tigernimig.com 