Planeringar ramlar som korthus en blåsig dag. Nya planeringar, om samma saker, görs igen. Och igen. Fast i grund och botten vet jag ju … det kommer inte gå …
Men på något sätt envisas jag med att vilja … alldeles för mkt. Tror det bottnar i det, att om jag inte gör det … då har jag gett upp. Så jag fortsätter, på gott och ont.
Ärligt talat så hatar jag att vara i denna situationen. Att inte kunna vara vanlig.
Jag gör ytterst lite i hemmet, inte för att jag struntar i det eller är ”lite trött”. Jag vill ju! Men … Det. Går. Inte.
Om jag har en bra dag … eller iaf en bättre … då städar jag toaletten. Det är min vinst hahahaha! Småhandlar lite då och då under veckorna, mot förr … Då jag planerade mat för hela veckan och handlade utefter det.
En av sönernas gamla rum har stått i ca 2? 3? år nu … jag ska göra det, imorgon … Jo tjena!
Men jag planerar det! Det ska bli min ateljé! En av mina drömmar, inredd med lugn och harmoni … buddha, änglar … min egen konst på väggarna.
Jag ska ju börja teckna och måla igen! Eller … det var iaf tanken från min sida. Men så upptäcker jag att hålla i mina pennor, det funkar inte längre. Greppet. Jag kan inte hålla händerna och fingrarna riktigt! Dessutom är jag för skakig. DET känns kan jag säga!
Fast ge upp?! Oh nooo! Inte en chans!
Högarna av ditten och datten ökar, och jag skjuter upp det … SUCK. Jag har dessutom noll i ordningssinne. Ja du fattar katastrofen blink blink.
Jag, som innan min SLE satte sig i hjärnan, hade störtkoll! På allt! Hade allt i huvudet! Fixade, trixade och löste allt. Visste exakt vad jag lagt olika saker, papper osv. Var spindeln i nätet!
Nu vet jag inte ens om jag tagit in posten!!!
Thomas, mannen i mitt liv, ska ha all världens medaljer! Bragdguld, fredspriset, lagledare, mästerkock ALLT! Inte nog med att han sköter i stort sett allt hemma!
Han jobbar 24/7 året runt. Skjutsar och följer med mig när det är läkarbesök på annat sjukhus. Kör sönerna. Är med på alla möten med skolan. Allt med kommunen vad gäller den äldste.
Han ❤️ Som ALDRIG tvekat!
Han ❤️ Som har överseende med att jag stökar till och inte blir färdig med något. Som aldrig säger ett ont ord om hur jag lämnar saker, högar med tex papper, i hela huset.
Han ❤️ Med ett hjärta av guld!
Nu har jag legat några dygn igen. Utslagen. Skakig.
Från sängen ser jag ut i det gemensamma rummet vid trappan. Ser några fulla lådor… Flyttkartonger, som ska fyllas … Träningsmattan jag har inomhus … Hantlar … Yogabollen … Suck!
Idag går det inte..!
Jag gör det imorgon! 😉
tigernimig.com 