Humorn ger mig kraft att leva.

Humor är bra. För mig är den viktig. Väldigt viktig. Om jag kan skratta åt eländet är det lättare! Inte så att jag vill flamsa bort viktiga saker, nej nej, det menar jag inte. Men att kunna se det lite lustiga och komiska i en del upplevelser gör det … ja, enklare helt enkelt.

Det funkar inte alla dagar, det ska gudarna veta. Mina tyngsta dagar eller stunder  behöver jag också bara … sörja. 

För det är egentligen det: en stor sorg.

Att tvingas säga hejdå till sitt eget jag … när det långsamt sjunker in … Jag blir aldrig den jag en gång var, mitt jag är borta. Den personen som älskade att ha hundra saker igång samtidigt, som hade allt i huvudet, som hade tålamod de lux … och ett jobb att längta till … kunna ta bilen och köra dit jag behövde, eller helt enkelt bara för jag ville … som gillade att laga mat … baka … pyssla … hitta på galna saker … tokiga överraskningar … teckna!

Den personen finns inte längre. 

Långt därinne är minnet förvarat. Det är viktigt för mig. Precis som det är viktigt för mig att få berätta det, hur jag var innan! Innan mitt centrala nervsystem angreps.

Är det inte lättare att bara glömma och lägga det bakom sig??!

För en del fungerar det säkert bra. Ett tag. Sedan hinner det ifatt tror jag. Men för mig funkar inte det, jag är mer den som berättar allt. Och glömma … hur ska man kunna det?! Ska jag  förneka verkligheten?  Vem jag varit, vem jag är? Då lever jag på en lögn … Tror inte någon mår bra av det. 

Vår yngste är 15 år. Han minns inte hur jag var innan, han var ju bara 5 år när det hände. Den äldste är 25, så han vet, som väl är. 

Jag vill att båda ska veta hur jag var! Vad vi gjort. Aktiviteter. Semestrar. Hemma. Busat. Skapat. Läst. Sjungit. 

Ja jag saknar det! Mitt jag.

Därför är humorn så viktig! Jag tar inte allt så himla allvarligt om inte det är något särskilt, som när det gäller mannen och sönerna. Och jag har lärt mig, på den hårda vägen, att det spelar ingen roll vad jag säger, kämpar,jobbar, försöker, hjälper till med … Jag får ändå en massa skit och blir baktalad, utsatt för lögner om mig/oss och anklagas för så mycket som inte har något med verkligheten att göra.

Där ingen frågar mig … inte någon som ifrågasätter … Är det så mycket enklare att lyssna utan att ifrågasätta om det där verkligen är sant???

Det påverkar oss. Jättemycket.

För att klara leva MÅSTE jag ha humorn som hjälp. Just det faktum att bli utfryst, utanförskap, att inte räknas … där hjälper det visserligen inte. Men i andra sammanhang gör det! Eftersom den tunga biten, utöver kampen för sönerna och för min situation, är så pass svår och alltid finns där … ja, jag skulle inte klara mig om inte jag hade humorn som vapen.

Jag gör mycket tokigt! Det bjuder jag gärna på! Jag skrattar gott, för det är kul! Som när jag skulle kolla hur många steg jag gick en dag.

Stoppade mobilen i en liten väska och hängde på mig, för nu skulle jag vara noga minsann. Och ärligt talat kom ju vinnarskallen i mig fram, så jag gick extra mycket. På eftermiddagen plingar det till i min mobilen … som låg i köket! Jag hade stoppat på mig den gamla HA HA HA! 

Skulle fixa iordning mig efter duschen, var ganska rejält stressad. Ja. Det är ju då saker händer, eller hur?! Var klar, skulle bara spraya till håret lite. 

Ops! Hade tagit moussen istället! Ja … det var inte första gången heller hahaha! Och så där är det, alltid något som händer. 

Mina dagar är varvade med största allvar och med skratt. Det bästa är att få skratta tillsammans! Med min familj! Med mina vänner! Jag älskar att få andra att skratta. Och när man hittar de där människorna, som är lika galna, har samma humor … Underbart! Befriande!

Denna dagen startade inte bra. Varit vaken hela natten igen, somnade när mannen gick upp. Huvudvärk. Orolig. Grubblat. Försöker komma på hur i hela världen vi ska hjälpa den yngste … Hur ska vi få honom till skolan? Att må bra? Att få hjälp? Vad? Hur?

Han är hemma idag, och jag har inte kunnat pusha och stötta som jag vill. Men nu när jag piggnade till gör jag det. 

Hur?

Genom att lyssna. Komma med idéer. Se till att han äter. Och skojar mellan varven. Blanda allvar och humor. Det blir lite, lite lättare en stund. 

Nähä!

Nu ska jag börja göra mig iordning. Klockan är redan 14.30, och jag ska bort vid … 20.00. Jaaa a! Hahaha! Min startlänga är lång! Måste vara lite vettig ikväll, så då blir det snigelfart hemma. 

Vänta! Jag måste bara komma med ett litet råd!

Försök inte låsa upp cykeln med den man har till … kundvagnar! Jag har provat! Förvånad??? Inte jag heller fniss.